Det är lite typiskt för hur det är. Men så blev det. Jag deltar denna vecka i en utmaning. Men jag hann inte med. Men med ålderns rätt har jag bestämt mig för att inte skämmas för vem jag är eller hur det blir. Inte heller be om ursäkt. Utan stolt stå för detta. Jag hann helt enkelt inte. Äldsta sonen med begåvning söker designhögskolor. Själv fick jag magsjuka och så gick hela veckan i ett huj. Men flickorna och jag och pappagubben ritade lite tillsammans om fredagen när jag tagit några timmar ledigt från butiken. Och det är lite typiskt för hur det är. Inte mycket tid för mig själv. Mest tillsammans. Nåja. Jag ger inte upp. Jag är med. Och utmaningen påminde mig ju i alla fall om att ta mig den lilla tiden att rita tillsammans. Så kanske kom jag ihåg lite i alla fall..... Googletranslated: It is a bit typical of how it is. I am participating in a challange this week. But I did have the time to perform. But at this age, I have decided to not be ashamed of who I am or how it is. Nor to apologize. But proudly stand for this. I did not have the time. The oldest son with the talent is looking for designcolleges. I got ill and then went all week in a flash. But the girls and me and pappagubben drew a bit together on Friday when I took a few hours off from the store. And it is a bit typical of how it is. Not much time for myself. Most together. Well. I will not give up. I'm still in. And the challenge reminded me, after all, that take me the little time to draw together. So maybe I remembered a bit anyway .....
