Min pappa var en historieberättare. Små sedelärande historier ur verkligen livet. Gärna med en liten knorr på slutet. Jag ska nu försöka återge en av de många historier jag hört om och om igen i livet. 
När det gäller trädgården är det gowiththeflow som gäller. Det som växer det får växa och det andra får vara. Vackert ogräs duger bra så länge det är vackert. Och så våra rosor som växer av sig själv. Efter årets kalla vinter var rosorna urrisiga. Vi klippte ner och tänkte det som klarar sig det kommer igen. Och nu blommar rosrabatten som aldrig förr. Min mormors älskling peacerosen har många stora knoppar. Och en stor maffig blomma har slagit ut. Nu står den i vatten med ringblommor. Blomman för dagen.
Vår stad är en industristad. I media framställs vår stad som en gangsterstad. För oss är det vår hemstad. Vår plats på jorden. Här lever vi och här har vi det gott. Det luktar sött av jasmin och pion på vår bakgård. Och vi kan gå ut i trädgården och plocka en stor skål med smultron att äta till pannkakorna. Så kan man också ha det i vår stad.
Pappagubben har semester och en stor fet latmask har intagit vårt hem. Varmt är det. Vi åker och badar, äter bullar till frukost, glass till lunch och middag. Pappagubben och stora storebror spelar elgitarr så det ekar över gården. Vi har det fint.
Jag vet inte vad ni tycker om på sommaren. Men jag tycker om lugn och ro. Resor. Att vara med familjen. Improvisera och hamna på fantastiska platser så där lite av en slump. Och så tycker jag om kusten. Havet och närheten till kontinenten. Bron över till Köpenhamn. Danskarna med sin öl och sitt tivoli och allt det där. Sol är bra men det går fint med regn med. Regnjacka och stövlar och blåst och salt i ansiktet. Just nu smygkikar jag på bilderna hos danska Kleinsmekker och drömmer mig bort en smula. 
Titta vilken fin hälsning som kom till KoKoBello idag. Världens bästa Bellio-tofflor på en nöjd liten kund. Som har en klok mamma som bloggat så fint om bästa tofflan. Mammagumman tackar och bockar och solar sig lite i glansen.
Ville bara sända en liten midsommarhälsning. Batteriet till kameran är urladdat så inga egna bilder finns tillgängliga. Lånade den här härliga bilden från nätet istället. Önskar alla en skön midsommar fylld av kärlek och glädje. 
Vis av tidigare erfarenheter har vi inte hårdtränat på att cykla med lilla storasyster utan bara tagit små turer då och då när det passat madamen. En ståtlig cykel har hon och långa ben. Men lite rädd har hon varit. Och därför inte fått fart. Men så en kväll i juni. Så säger det bara sprutt. Och så får hon fart och så får hon balans och så far hon iväg. Så nu kan visst Liv cykla. Inte bara i smyg. 
Det här är min farmor. På bilden är hon nästan lika gammal som jag är nu. Rätt nygift med två små barn och så tre stora sedan tidigare. Jag hängde rätt mycket med henne när jag var liten. Jag tyckte mycket om henne och hon tyckte mycket om vackra ting. Det tyckte jag om. Jag tyckte om hur hon doftade, hennes prydnadssaker, hennes tjusiga klänningar sydda på Märthaskolan och hennes härliga vippiga pudervippor. Fina hattar hade hon också.
Dagen idag har förstås till rätt stor del ägnats åt att kika på bröllopet mellan kronprinsessan och hennes prins och allt ståhej däromkring. Gammal teatersömmerska som jag är, är det en fröjd med alla härliga kreationer. Alla vackra färger. Blomsteruppsättninar. Smycken och tingel tangel. Bilden som föreställer Victoria och Daniel är målad av Jakob 7 år på Mörtviksskolan och har funnits att beskåda på Internationella barnkonstmuséet i Vårby Gård. Ett härligt ställe med ett fint syfte! 
Inte kom det någon fe och städade vårt hem inte. Vi fick ta tag i såpskurandet själv. Hittade till och med några manglade handukar i linneskåpet. Liten pelargonblomma i ekollonvasen och pappagubben målade köksgolvet i sena kvällen. Så firar vi i kärlekens tecken. Fredagen innan det stora bröllopet.
Vet inte var dom kommer ifrån. Inte ens när de flyttade in. Eller hur det kommer sig att de bestämde sig för att vår trädgård var ett fint ställe att slå sig ner i på. Men nu är de här. Och de blir hela tiden fler och fler. Hela trädgården full med vackra skira aklejor i olika färger. Tacksam är jag.
Om sommaren läser jag inredningsbloggar. Vita hem. Nyskurade golv. Stärkta gardiner. Blanka ytor och så en liten klädsam blomma för säsongen någonstans på ett bord. En drömsk tillvaro långt från småföretagande fyrabarnsmamas tillvaro. Bloggarnas blanka ytor väcker i mig ett starkt behov av att städa. Eller rättare sagt att få mitt hem städat. Jag drömmer om en vacker fe som kommer och skurar av hela hemmet. Målar om köksgolvet och lämnar ett skinande rent hem efter sig. Men realisten i mig säger att den lyckan endast varar ett kort tag. Sedan tar mjölkfläckarna, gräs och grus och brödsmulor över igen. Nej, jag bestämmer mig för att drömma om härliga cykelturer istället. Helst på en Christianiacykel. Till en liten strand inte långt här ifrån. Och ett litet svalkande kvällsdopp i ljumma sommarkvällen. 
Födelsedag idag igen! Många barn blir många fester. 6 år blir hon. Liv på Täppgatan. Och cykla kan hon visst. I smyg. När ingen ser, förstås. Och sparkcykel har hon fått. För att hon inte ska behöva bryta sig i grannens gamla skräpbod och knycka en, förstås! 
Det naturliga när man får ett barn är att ta det till sig och hålla det nära. Tidig hudkontakt mellan barn och föräldrar leder till att barnets andning och temperatur stabiliseras, barnet växer bättre och mognar snabbare, amningen främjas och mjölkproduktionen ökar. Du lär också känna sitt barn snabbare och lär dig därmed också att tolka barnets signaler bättre. Anknytningen stärks och både förälder och barn upplever större välbefinnande. Små barn mår oftast bättre i förälderns trygga famn än i t.ex. en säng. När barnet är dig nära så njuter det av värmen från din kropp, av att höra dig, av att se dig, känna din doft och vara dig nära. Visst låter det härligt. Och det här är inget jag själv hittat på. Det är faktiskt vetenskapligt bevisat. Och därför använder man s.k. känguruvård av för tidigt födda barn. 
