Det tog emot. Men nu är det klart. Jag har slutligen flyttat syhörnan ner till butiken på stan. Till en början tog det emot. Det kändes det som ett alldeles för stort steg. Framåt eller kanske bakåt. Bakåt i tiden eftersom det var där jag började min yrkesbana. Med mina egna små symskiner på mörka kontor bakom scenen på olika fria teatrar för en himla herrans massa år sen. Sen har maskinerna flyttat hem. Barn har fötts. Utbildningar har slutförts. Nya barn har fötts. Yrkesbanan tog andra vägar. År har gått. Maskinerna har vilat många år. Jobbat ibland. Mer på sista tiden. Men nu är det tänkt att det ska ingå in konceptet. En barnbutik med ett eget syhörna. Mammagummans små filtväskor, tygdockor, lapptäcken och annat ska sys här i lilla kontoret på baksidan. För att få plats med lilla syhörnan fick vi flytta undan annat och rådda om och fixa nytt lite nytt. Nytt och helt ok. Och hur blev det hemma då? Tomt och ljust och rätt snyggt. Det ska nog gå bra. Lilla mammagumma, det kommer att bli bra. Men det tog faktiskt emot. Kändes till en början som ett alldeles för stort steg...