Bakom järnridån

En gång var jag i Sovjetunionen. I St Petersburg. Bakom järnridån. Vi märkte att de sovjetiska ungdomarna var intresserade av oss västerländska ungdomar. Ofta sökte de kontakt. Viskade nåt i förbifarten. Gömde sig på baksidan av turistmålen och kom fram när de trodde ingen såg. En gång mitt på Nevskij Prospekt stannade jag och en kompis till för att besvara tilltalet. På nolltid bildades då en stor, på folk tömd, ring runt oss. Helt organiskt som en amöba rörde sig alla som befann sig på platsen bort från oss väl medvetna om att några västerländska ungdomar var lika med stor fara. Vi var helt ofarliga. Jag lovar. 

Även om järnridån sedan föll i Europa ser den tyvärr ut att till viss del leva kvar i folks medvetande. Och det ryska folket har tyvärr inte befriats från diktatur trots att Ryssland fått delta i de kapitalistiska systemen de senaste 30 åren. Dvs kapitalism är inte lika med frihet. Marknadskrafterna kan inte lösa komplicerade samhällsproblem av sig själv. Mer måste till. Humanism. Demokrati och solidaritet. 

Ett modernt samhälle värdigt 2000-talet måste erbjuda möjlighet till öppenhet och trygghet. Yttrandefrihet. Rätten till kunskap. Rätten till mänskliga rättigheter. 

Freden måste börja inom var och en av oss.🕊 

KRaMaR FRåN MiG