Saker som förändrar sig

Det är ju så väldigt kallt nu. Och vackert. Kristalligt och annorlunda och lite sagolikt. Och Malva älskar snön och kylan och att åka både skidor och skridskor. Och då plötsligt kom det över mig. Jag kom plötsligt på mig själv med att vara lycklig i nuet helt av mig själv. Jag kom på att jag nog faktiskt sörjt färdigt för den här gången. Alldeles strax är det tre år sen pappa dog. Innan dess sörjde vi att han var så sjuk. Jag födde ett barn. Det gjorde jag. Var föräldrarledig och allt sånt. Men allt var sorgligt och ovanligt svårt. Men vi har haft det fint ändå det har vi. Nästan de bästa åren. Fast jag sörjt. Men så kände jag plötsligt en dag i veckan som gick att det lättat. Visst saknar jag min pappa det gör jag. Och jag pratar med honom nästan varje dag. Och jag tänker att han finns där för mig ändå på något vis. Och så tänker jag att han blir glad över att jag inte är så ledsen längre. Skönt fast också lite konstigt!