lördag 22 januari 2011

I did not [Rembember to draw]

Det är lite typiskt för hur det är. Men så blev det. Jag deltar denna vecka i en utmaning. Men jag hann inte med. Men med ålderns rätt har jag bestämt mig för att inte skämmas för vem jag är eller hur det blir. Inte heller be om ursäkt. Utan stolt stå för detta. Jag hann helt enkelt inte. Äldsta sonen med begåvning söker designhögskolor. Själv fick jag magsjuka och så gick hela veckan i ett huj. Men flickorna och jag och pappagubben ritade lite tillsammans om fredagen när jag tagit några timmar ledigt från butiken. Och det är lite typiskt för hur det är. Inte mycket tid för mig själv. Mest tillsammans. Nåja. Jag ger inte upp. Jag är med. Och utmaningen påminde mig ju i alla fall om att ta mig den lilla tiden att rita tillsammans. Så kanske kom jag ihåg lite i alla fall.....

Googletranslated: It is a bit typical of how it is. I am participating in a challange this week. But I did have the time to perform. But at this age, I have decided to not be ashamed of who I am or how it is. Nor to apologize. But proudly stand for this. I did not have the time. The oldest son with the talent is looking for designcolleges. I got ill and then went all week in a flash. But the girls and me and pappagubben drew a bit together on Friday when I took a few hours off from the store. And it is a bit typical of how it is. Not much time for myself. Most together. Well. I will not give up. I'm still in. And the challenge reminded me, after all, that take me the little time to draw together. So maybe I remembered a bit anyway .....
KRaMaR FRåN MiG

4 kommentarer:

Elisabeth sa...

Heja Anna! Det är ju så här det är. Man hinner inte allt man vill, det ska liksom levas på en massa olika håll hela tiden. Vi kan rita tillsammans en annan gång. Och det var egentligen finast att du hann rita med familjen. Hoppas det går bra för sonen.
Kram. Önskar att jag hade en oanvänd halvtimme över att skicka till dig i ett litet paket. Men det är ju tanken som räknas ;)

eva h sa...

jag ser de mest underbara fantastiska teckningar här ,de är så fina så jag nästan börjar gråta,villken begåvning hon i profil i bakgrunden med näsan å kattögonen wow wow wow

EVA H sa...

P.S.Anna undrar om inte den där undrebara katten å bilder ni gör kan bli fantastiska kokobello vykort å presentpapper nån gång kanske ....D.S

mammagumman sa...

Men eva nu blir jag förlägen. Det är nog bara Max som är så begåvad och egensinnig att han får sånt vackert ur sina egna händer. Vi fick ta lite hjälp, flickorna och jag. Figurerna fanns. Vi klippte, klistrade och la till färg efter egna huvuden... Kram Anna