lördag 24 oktober 2009

Kärleken till ett hus

Helgfrid i huset efter en vecka som varit trist och grå och med alldeles för trånga luftrör för att det ska kännas riktigt bra. Barnen är ok men jag har inte varit bra. Nu börjar det väl lätta något och det är skönt. Så pass att jag städat lite och plockat undan lite och sånt där som är trivsamt och inte så ansträngande. Så när jag går här och pysslar slår det mig hur mycket jag tycker om detta hus. Vårt hem. Så skönt det är. Inte samma golv i knappt ett enda rum. En massa rum. Fullt med prylar och liv. Underbara små och stora varelser. Tänkte mig på att försöka fota och dela med mig, men jag har så svårt för det. Dels att fota och få till det. Men också att visa. Jag tänker vem vill se. Fast jag tycker om att se andras hem så känns det inte bra att visa upp vad vi har. För vi har det faktiskt himla fint. Det är säkert och inte ljug. Fullt med sånt som visas upp både här och där. Sen skyller jag på att dagen gick och solen försvann och det var svårt att fånga hela härligheten på bild. Så varsågod! Här är den lilla tummetott som blev över. En överfull klädförvaring i hallen. En symbol för det som är vårt hem. Hela huset är fullt med vänner och familj och luften är fylld med musik från rockbandet som har sin replokal i sonens rum. Sol är det inte ute. Men det är det inne. Och sol är det i hjärtat och det är det också i sinnet. Jag önskar alla mina vänner och alla som jag känner en god helg och frid i sinnet!

5 kommentarer:

Ängla Miranda sa...

En god och fridfull helg till dig också!

Vad fint du skriver om ert hem! Jag hoppas att jag en dag kommer att kunna känna så för mitt eget hem. I ett radhus från 1970 sitter inte charmen och atmosfären i väggarna, precis!:)Men jag har börjat samla på mig sånt som jag tycker om och som är vackert. Allt annat är på väg att rensas bort allteftersom.

Jag tycker att det man skymtar av interiören av ert hus på bilder här i bloggen är vackert. Jag gillar speciellt de turkosa väggarna i trappan och någon bild på pyssel.

Min dröm är att nån gång i livet få bo i ett gammalt hus. Jag MÅSTE få bo i ett gammalt hus!

Kram, Mirja

Maria sa...

Ibland är det skönt att vara borta och komma hem. Då ser jag hemmet med nya ögon och älskar det. När man trskar omkring i dte jämt så ser man inte på samma sätt.
Men jag kan faktiskt gilla att se mina egna husbilder på tex flickr. Då ser jag det också lite utifrån och trivs ännu bättre...

Vildängel sa...

Jag som har varit där kan intyga att det absolut inte är ljug!
Jag vet hur otroligt fint, charmigt och skönt levande det är ert vackra hem.
Ett sånt där som man blir alldeles inspirerad av och vill vara i, leva i.
Men jag förstår också/känner igen svårigheten att få till att fota och visa...
Må så gott.
kram/lisa

mammagumman sa...

Hej Lisa. Ni har det fint ni med och antagligen ännu finare nu när allt är nytt! Kikar in i din blogg och längtar lite med jämna mellanrum. Kram anna

mammagumman sa...

Och Maria, allt omkring dig sprakar av liv och skaparglädje. En glädje att få dela detta med dig via weben. Kram Anna