Varsågod. Lite blomster till en vän i cyberrymden. En ny favorit men faktiskt även gammal. En jag inte känner. Men känner lite ändå. Och känner mycket med. Jag känner så med dig och önskar dig kraft att ta det där steget. Frågan är ju förstås när och hur. Men sånt är överkomligt. Jag lovar. Det du gör är jättejättefint. Men man måste också våga gå sin egen väg. Annars går det inte vägen. Man måste våga tänka. Att jag är jag och jag kan. För det kan du. Har du besökt den här? Om inte gör det. Och låt dig inspireras! KRaMaR FRåN MiG
1 kommentar:
Fina blommor på fin bild! Och fint pepp. Tack! Mitt i tvekan. Om jag bara lyckas få de där lediga dagarna (som jag inte lyckats med än) ska jag göra alla de där efterforskningarna om hur man gör och åka till Södertälje och höra hur du gjorde när du gick din egen väg. Fortsätta att trampa på min lilla stig och tänka att den är bättre än inget. Och att jag kanske inte ska vara så otålig. Kram.
Skicka en kommentar