Nu måste jag bara berätta en sak. Känns lite så där lagom mammaskrytigt men i alla fall: vi är ju liberala om mycket och har en föräldrastil som handlar om att lita på barnens egna resurser. Vi tänker att vi lägger en god grund för det som vi anser vara bra saker men sen styr vi inte så mycket i detalj.
Igår var jag ensam hemma med Malva på kvällen och föreslog att vi skulle göra pepparkakshus. Jag tar fram degen i kylen för att den skall gå att bearbeta och så går jag och hänger en tvätt.
När jag kommer tillbaka har ungen googlat bilder på litet pepparkakshus (för det ville hon ha) "ja, det är jätteenkelt jag bara säger här (pekar på telefonen) vad jag vill söka på så kommer det upp". Ok! bra så.
Sen så tar jag fram en kartongbit som vi kan klippa bitar ur och jag börjar knåda och kavla degen. Då klipper hon ut bitar, hämtar en byggtejp och bygger ihop en modell av huset hon vill bygga. Hur tusan kom hon på det? Har hon googlat det med?
Sen så gräddar vi och sätter ihop och gör kristyr, precis som hon "tänkt det" för hon hade en liksom en "inre bild" av hur hon ville ha det.
Mamman är strålande imponerad. Och det lättar lite på det där dåliga samvetet som man alltid har för skärmar och sånt i ens liv.
Och så tänker jag att det mesta är tamejtusan precis som vanligt precis exakt vad man gör det till!
KRaMaR FRåN MiG
