Att bära sitt barn är det bästa man kan göra. I det som gud skapade nämligen min egen kropp och mina armar det är inte så dumt. Men sen kom människan på att använda olika sorters hjälpmedel att bära sin avkomma med. En tradition som fått stå tillbaka lite den senaste tiden (om man ser människans tid på jorden som en meter så vad motsvarar de sista hundra åren då?). Men tack och lov har detta att ta ungarna ur vagnarna och babysittrarna och babyskydden och allt vad det är och i stället bära sina små kära med enkla hjälpmedel kommit tillbaka. Och tack och lov hade jag turen att komma i kontakt med detta med min sista lilla plutta. Visst har jag burit de andra tre på många olika sätt men detta med bärsjal och ergonomisk bärsele är faktiskt helt outstanding. Man blir lite som en frireligiös på ett väckelsemöte. Orden stockar sig. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga för att föra fram alla mina känslor och tankar omkring detta fantastiska fenomen. Men det ordnade sig så fint ändå. För jag har ju Lollo. Och hon satte sin prägel på ett fint foto av en underbar liten bebis. Och se så fint det är. En bild säger mer än tusen ord. Se och njut!
Julen i år blev ju lite hit och dit. Mycket pga av att december blev dubbelarbetets månad. Annars brukar advent användas till att vänta. Vänta på julen. Vänta på lov. Vänta på att året skall vända och att ljuset skall komma åter. Årets december sa bara svosch och så vart det jul. Pappagubben och alla barnen fick sköta julstöket i fred. Och lika bra var det. Aldrig har barnen varit så glada och nöjda och tindrat så med ögonen. Fast att jesubarnet låg nerpackad i en låda i skrubben. Julkorv saknades på julbordet. Pepparkakorna var köpta och vi inte hade ett enda rött ljus i ljusstakarna. I stället hängde vi ljuslyktor i takkronan och köpte tulpaner i bukett. Fint som snus har vi haft det. Lugnt och skönt. Vi hade till och med turen att få ha en liten julkatt inneboende och som tassat omkring och spridit trivsel med sitt ständiga spinnande. Vilken lärdom skall jag dra av detta? Förmodligen att jag borde lära mig att hålla fingrarna i styr när det gäller att administrera familjens högtider. Undrar om jag kommer i håg det nästa år?
