Hela familjen vaknade tidigt i morse. En varm skön försommarmorgon. Frukost. Klä på sig. Litet argt barn. Och ett lite större och ivrigt. Gå upp och gå ut och gå iväg. Och så sitter han där på vår stora ståtliga TV-antenn från förr. Och sjunger så det sjunger om det över alla husen. Näktergalen. Inte såg jag att han var så grann i motljuset. Men sången. Vilken härlig sång!
På vägen hem från jobbet hittade jag den allra vackraste malvan jag någonsin sett. Rabarberplantorna i trädgårdslandet krävde att bli ansade. Middagen åt vi i solskenet. En paj i ugnen. Och så alla barna. Ibland är livet fint som bara den.