Jag måste tipsa om ett inslag i fredagens Skavlan där Mukunda Angulo berättar om hur han tillbringat 14 år av sitt liv instängd i en lägenhet på Manhattan tillsammans med sina syskon, sin mor och sin far. Pappan ville skydda barnen från "samhället", barnen hemundervisades av sin mor och var förbjudna att vara utanför lägenheten.
För att stå ut såg syskonen mängder med film. De skapade sedan fiktiva världar genom att rekonstruera och
spela upp filmernas manus replik för replik, omsorgsfullt tillverka kostymer och rekvisita och förvandlade till
rollfigurerna i sina favoritfilmer. Väldigt kreativt, uppfinningsrikt och rätt fantastiskt. Men världen utanför visst de inget alls om.
Barnen brukade smita ut några gånger och Makunda beskriver hur de då kom i kontakt med sådant de inte hade någon aning om, som tex att en dörr kan vara låst och att man måste ha en nyckel för att öppna och om man saknar nyckeln så kan man inte komma in igen. Barnen fick heller inte röra sig överallt i lägenheten för att inte "störa grannarna" eller kanske hellre för att inte bli upptäckta eftersom faderns vilja var att hålla familjen isolerad från omvärlden.
2010 sprang filmaren Crystal Moselle på bröderna av
en slump ute på gatan i New York. Hon blev vän med dem och under fyra och ett halvt år var hon
sen som en fluga på väggen i familjens hem, och resultatet blev filmen The Wolfpack som kommer på bio nu i höst.
Väldigt gripande, intressant och spännande på många sätt. Men även rätt så skrämmande om du frågar mig. "Inget sätt att uppfostra sina barn på", svarar Makunda när han får frågan. Han om någon borde veta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar