Igår var vi på en fantastiskt fin och magisk konsert med Sofia Karlsson och Martin Hederos. Vi var där med barnen. Ni vet man drar med sig barnen till en julkonsert helt utan Disney men med lite jazz, lite folkmusik och ett stort hjärta. Och tänker kanske att barnen tycker det är lite långtråkigt för att de halkar omkring som hala tvålar i stolarna. Men Sofia sjunger så klart och ger varenda ord en tydlig mening. Ljuset var magiskt och flygeln mullrar dovt. Då händer plötsligt nåt och allt blir som förtrollat. Till och med de gamla psalmerna vi sjöng runt frökens tramporgel när jag var liten ges en mening. Barnens oro stillar sig lite. Och då kom jag på det. Varför jag gillar Julen. Det är det där med att vara i ett välsignat tillstånd. Allt hopp, all tro och all glädje i en drömd framtid man sammanknippar med det lilla som man väntar så otåligt på. Oavsett man bär det i sin egen kropp eller adopterar eller att det är någon man står nära som väntar. Väntans tider - advent. Och sen lyckan när barnet så äntligen kommer. Och alla fantastiska möjligheter och historier och spännande upplevelser som livet tillsammans med denna nya lilla världsmedborgare för med sig. Julen är helt enkelt den helg man firar lyckan att få vara en del av dessa underbara barns liv. Och så vänder mörkret till ljus och ett nytt solår tar sin början. Vilken lycka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar