Nu är det rätt så färdigt. Rummet som blev över när son nummer två flyttade hemifrån. Rummet som jag egentligen haft med mig i tjugo år sen jag arbetade med sömnad av teaterkläder. Grunden i det här rummet är två stadiga symaskiner och ett behov att göra saker med händerna. Skapa nåt eget ni vet. Som tur är så är Liv och Malva pyssliga de med. Så vi delar rummet. Möblerna är ett hopplock av ärvt, eget och fyndat. På väggarna sånt som inspirerar oss. Här ser vi fram emot att bara få vara. Slippa plocka undan och bre ut oss. Och så pyssla förstås!
4 kommentarer:
Så inspirerande, Anna!! Jag drömmer också om ett eget pysselrum för mig och mina konstnärsflickor! Just nu har vi ett pysselbord i ena änden av vårt vardagsrum men mannen i familjen har inte så mycket tålamod med det kreativa kaos som råder där borta!:-) Det vore så underbart att inte behöva plocka i ordning efter sig utan bara lämna det tills nästa gång. Vi har till och med skaffat ett stort vitt gammalt skåp där vi ska samla allt material till pyssel och hantverk, men jag har ännu inte kommit till skott med att sortera och samla ihop det som ska få bo därinne. Hur gör man för att få saker gjorda? Jag är SÅ dålig på det!
Kram i hösten från Mirja
Det blev två likadana inlägg så jag tog bort det här!:-)
Ibland blir det sådär med dubbelt. Men visst är det fint och väldigt lyxigt att ha ett sånt rum. Kram Anna
Skicka en kommentar