Nostalgi och nutid

Om någon undrar varför det är lite glest mellan inläggen beror det på att dagis har jullovsammanslagning. Jag har tagit ledigt och hänger med mina fina ungar istället. Idag har vi hängt här. En av hemstadens stora attraktioner. Fullt av en himla massa andra förstås. Men detta ställe är för alltid förknippat med nostalgi för mig. När jag var ung stod centrifugen, som den gamla fabriksbyggnaden då kallades, tom. Olika teatrar som jag var med i hade sina lager där. Människorna som var med på teatrarna var med och startade denna fantasiska verksamhet. På ett ställe i utställningarna hänger än idag några gamla svartvita foton. På ett av dom är min dåvarande pojkvän med. Då var då och nu är nu. Men mitt in den anonyma massan besökare känns det lite som om man en gång hörde till. Det var så häftigt i den här stan på dåförtiden. Allt var liksom möjligt. Alla höll på med något kreativt. Och alla fick plats. Alla skulle bli något stort. En del blev väl det med. Andra små men fina ändå. Men det är det där med tid. Att den går. Och att man på insidan på något sätt ändå består.
KRaMaR FRåN MiG