Men vilken fin och välbehövlig helg. Med värme och allt. Trädgården har exploderat i blommor och blad. Så skönt har det varit att pyssla om vår lilla täppa. Barnen har varit ute och lekt till sena kvällen. Lite har jag saknat min pappa. För två år sen vid den här tiden fick han sin diagnos. Förra året var han så svag så svag. Men han kämpade sig upp för att få sin sista sommar i livet. Nu finns han inte på jorden mer. Fast i helgen kändes det som om han tassade omkring här på vår bakgård. Kanske gjorde han det med. Ville väl vara med om allt det fina kan jag tro. 
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar