Så var vi hemma igen. Det är alltid gott. Jag är en sån som alltid längtar hem. Tycker om att vara ute och fara. Göra nya saker. Träffa nytt folk. Men jag längtar alltid hem igen. Kanske har det att göra med att jag är kräfta. Eller är det för att vi har ett så fint hem. Eller helt enkelt för att borta är bra men hemma bäst. Vårt hus förvandlats till ett ispalats. Och flickorna fick astma i fjällen. Nu har vi kommit till fasen när slemmet skall lossna och hostas upp. Det går rysningar längs min ryggrad när jag hör dom hosta. Men tack vare astmamedicinerna kommer det att lösa sig ganska snabbt. Vi lever i en god tid. Såna saker löser sig.
1 kommentar:
Ja jag är likadan..längtar ofta hem...mitt hem är min borg liksom..
kram å hoppas att det löser sig med hostan..å du..fina gardiner..Josef Frank antar jag..
Skicka en kommentar