måndag 1 februari 2010

Ledsen är jag


Han lever inte längre. Han dog. Han avled. Och gick bort. Min pappa var sjuk. Det visste vi alla. Att sjukdomen skulle ta hans liv. Det visste vi med. Men inte när och hur. Men nu vet vi. För det slut nu. Punkt. Ende. Over and out. Han fattas mig redan.

8 kommentarer:

Agata sa...

Så tråkigt att höra.
Död och sorg är aldrig roligt att behöva uppleva.
Och dessutom svårt att kommentera. Sköt om dig!

Therese sa...

mina tankar är med dig och din familj i denna svåra stund. kram

millla sa...

Man är väl aldrig riktigt beredd på att förlora någon älskad även om man vet att den dagen kommer. Mina varmaste kramar till dig och din familj.

Maria sa...

Beklagar! Jag har ännu mina föräldrar kvar, men de börjar bli gamla och skraltiga. Kanske tvingas man bli vuxen på riktigt, riktigt först när ens föräldrar dör?
KRAM!

Ann-Charlotte sa...

Jag deltar i det svåra.
Du tröstade mig alldeles nyligen. Jag skickar dig mina varmaste kramar, din pappa kommer alltid att fattas dig. Ursprunget.

Varma tankar till dig.
ACB

SiriR sa...

Åh, det var trist å høre. Selv om man vet at den dagen kommer er man aldri helt forberedt.

Finn styrke i familien:)
Sender deg en god klem!

Malin sa...

All kärlek Anna, till dig och din familj. Sänder varma kramar. Tänker på dig.

Toril sa...

Å söta fina du...jag känner med dig i sorgen...förstår precis..en varm kram å en klapp på din kind..