Andas ut. Ännu en dag. Andas in. Ännu en dag. Ser framåt. Önskar mig lite bort. Längre fram. Då detta är lämnat bakom mig. Ett minne. Ett sår. Men inte vardag. Inte varje dag. Vaknade med en tår på väg i ögonvrån imorse. Den har varit där hela dagen. Men den kommer inte ut. Kanske grät jag tomt. Det kanske inte finns någon mer tår just nu. Bara tyngd. Och lite smärta. Idag ska jag i alla fall gå och yoga. Känns som en befrielse. Andas. Andas ut och in. Kanske kommer tårarna då. Kanske. onsdag 3 februari 2010
Andas andas andas
Andas ut. Ännu en dag. Andas in. Ännu en dag. Ser framåt. Önskar mig lite bort. Längre fram. Då detta är lämnat bakom mig. Ett minne. Ett sår. Men inte vardag. Inte varje dag. Vaknade med en tår på väg i ögonvrån imorse. Den har varit där hela dagen. Men den kommer inte ut. Kanske grät jag tomt. Det kanske inte finns någon mer tår just nu. Bara tyngd. Och lite smärta. Idag ska jag i alla fall gå och yoga. Känns som en befrielse. Andas. Andas ut och in. Kanske kommer tårarna då. Kanske. 
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag känner så med dig, jag var på begravning idag och kände att om det hade varit min mor eller far vet jag inte hur jag hade hanterat det. Kram till dig ♥
Ja kära du..var rädd om dig..å du man får gråta. Ja det får man banne mig. Mycket å länge å okontrollerat. Ut med att...å däremellan andas man..
Kramar
Skicka en kommentar