Tider

Igår gjorde jag något helt ljuvligt. Jag tog bilen och for till söders vackraste höjder och köpte mig denna underbart fina provdocka. Den är inköpt för att som skyltdocka bära bärsjal på marknaden på söndag men den minner mig om glömda nästan drömda tider. Tider när jag faktiskt bodde precis runt hörnet från där jag hämtade dockan. Arbetade som teatersömmerska och som springflicka på Dramatens kostymateljé. Gick modistutbildning. Gick på Krönet om helgerna och tog en öl. Gick på Tre Backar och såg varenda garageband som fanns. Gick på kullerstensgatorna i stockholmsnatten. Alltid klädd i second hand. Alltid i något svart och små kängor på fötterna. En dåtid jag inte alls brukar glamourfiera eftersom mycket också var oklart och svårt. Men en tid i mitt liv. En viktig tid. En mycket viktig tid faktiskt. Utan den hade inte mycket varit som det är idag. Och dockan är så fin. Har till och med en liten arm och är klädd med den finaste bomullstyg. En tidsmaskin som skickade mig tillbaka tjugo tjuofem år. Nästan som att jag kände doften av kungliga teaterns knappförråd i min näsa. Nöjd. Upprymd. Och uppfylld av glädje. Hjärtat bultande i tacksamhet över hur allt har blivit sedan dess satte jag henne på passagerarsätet och lämnade söders vackraste höjder och dåtiden bakom mig i solnedgången.