Mitt lilla arga troll. Min lilla fina gumma. Min lilla tokiga unge. Arg som ett bi blir hon ibland. Slänger sig på golvet och skriker och gapar rakt ut. I nästa stund så börjar hon leka. Leker, leker och leker sina fantasilekar om än det ena än det andra. Hon diskar och fejar. Tvättar och stryker. Lagar mat och fixar och donar. Om man undrar vart pepparkaksformarna från köket är får man leta där hon nyss lekt. Tvål tandkräm och annat som kan behövas. Snabbt och lätt ordnar hon fram det hon behöver. Pratar pratar och pratar. Med sig själv och sina hemliga kompisar. Och så byter hon kläder. Så ofta hon kan. Av med allt och på med nytt. Alldeles snart blir hon tre år. Min lilla blomma. 
Idag tänker jag på Patrik Sjöberg. På nått underligt sätt känns det så självklart. Klart att det är så. Stackars Patrik. Stackars Yannick. Och alla de där unga killarna som ville bli bäst på något. Och som blev utnyttjade. Tänker på alla andra barn som vuxna förgriper sig på. I världen. Visst långt därborta. Men även här, här där vi bor, visar det sig att en kaxig världsmästare en gång varit ett barn som en vuxen passat på att utnyttja. Jag tänker på Patrik. Visst är det otäckt och svårt men jag blir både imponerad och tacksam. Vad bra att du berättar. Att du bestämde dig för att vi andra ska få veta. Det kan inte vara lätt. 
