Prinsessdocka

Malva önskade sig föstås en prinsessdocka i julklapp. Så så fick det bli. Jag hade storslagna planer om en hel garderob med kläder till. Men tiden rann iväg. Kvällen innan julafton letade jag i lådorna och hittade lite överblivet glittertyg. En vackert band och en knapp från min fina knappsamling. Tjusigt ska det vara. Handsömnad fick det blir eftersom maskinen står i butiken. Snabbt och glittrigt. Malva blev nöjd. Då är allt frid och fröjd.

KRaMaR FRåN MiG

Vardag

Så var vardagen igång. Veckan har verkligen bara sprungit iväg. Skolan är lite roligare för lilla storasyster. Lillasyster vill inte gå till dagis varje dag. Men gör det glatt ändå. Ungdomarna luffsar på. Själv har jag haft fullt upp i butiken. Med inköp. Hitta nya roliga, spännande, vackra, kreativa, hållbara ting som passar i helheten. Pussel är viktigt. Och ni har kanske förstått att jag tycker mycket om väskor. Så pussel i fina väskor är en perfekt kombination. Detta är runt som jorden. Dubbelsidigt dessutom. Så ganska svårt. Men vi fixade det. I alla fall hälften än så länge.

KRaMaR FRåN MiG

Varde ljus - och det vart ljust...

Måste bara visa lampan vi fyndat. En blå bumling. I bakgrunden skymtar den råa trävägg som tidigare var brun. Men nu är vit. Det känns så fint. Ljust och fint. Och så kom solen. Och så blev det lite varmare och det droppar från taken. Nästan så man hör en liten fågel. Eller var det bara inbilling? Fint är det i alla fall!

KRaMaR FRåN MiG

Växer

Det växer här hemma. Alla barnen växer så det knakar. Inte minst när man har ledigt. Verkar det som. Fast hela hösten har dom växt med. Lilla storasyster började i förskoleklass i höstas. Hon har helt klart gått in i en ny fas i livet. Skolflicka har hon blivit. Fast en lite besviken skolflicka. För att det inte var skola på riktigt. Läsa kan hon. Skriva kan hon. Allt kan hon. Nu börjar ny termin i morgon. Hela lovet har hon varit hemma och vilat upp sig. Håller tummarna för att vårterminen blir mer vad hon önskar. Lillasyster kan allt hon med. I smyg förstås. När ingen ser på. I julklapp fick dom var sitt skrivbord. Med plats för det som behövs till stor och liten.

KRaMaR FRåN MiG

Det här med energi och jordens resurser...

Nu har jag varit ledig från butiksarbetet i stort sett sedan dan före dopparedan. Inte så att jag inte tycker om att jobba i butiken. Tvärtom. Jag älskar det. Men det är ändå tio till arton alla veckans dagar. Och mörkt som en säck hela hösten när jag kom hem. Flickorna här hemma har längtat efter mamman sin. Så jag tog mig lite ledigt över jul och nyår. Har varit hemma. Frukost, lunch och middag. Leka. Vila. Pyssla. Tvätta. Städa. Sånt jag har svårt att hinna i vardagen och lite till. Och det ger ju sån energi. Sån är jag. Jag samlar energi när jag är här hemma och pysslar på. Så det blev lite nymålat. Lite nypysslat. Lite ommöblerat. Och hux flux så sätter jag en bulldeg. Tänk va!

KRaMaR FRåN MiG

Pysslar och står i...

Snön bara öser ner. Hela gatan. Hela trädgåren. Hela huset. Allt är helt insnöat. Pappagubben tar småflickorna på dockteater. Själv har jag shoppat en lampa på Blocket och känner mig utvilad. Tillräckligt för att sätta igång med lite projekt här hemma. Fram med penslar och färg. In med papp. Plocka undan. Upp med stege. Och så måla lite. Både improviserat och efterlängtat. Ut med det mörkt dystra. Och så in med vitt. Inte bara ute. Nu också här inne.

Nostalgi och nutid

Om någon undrar varför det är lite glest mellan inläggen beror det på att dagis har jullovsammanslagning. Jag har tagit ledigt och hänger med mina fina ungar istället. Idag har vi hängt här. En av hemstadens stora attraktioner. Fullt av en himla massa andra förstås. Men detta ställe är för alltid förknippat med nostalgi för mig. När jag var ung stod centrifugen, som den gamla fabriksbyggnaden då kallades, tom. Olika teatrar som jag var med i hade sina lager där. Människorna som var med på teatrarna var med och startade denna fantasiska verksamhet. På ett ställe i utställningarna hänger än idag några gamla svartvita foton. På ett av dom är min dåvarande pojkvän med. Då var då och nu är nu. Men mitt in den anonyma massan besökare känns det lite som om man en gång hörde till. Det var så häftigt i den här stan på dåförtiden. Allt var liksom möjligt. Alla höll på med något kreativt. Och alla fick plats. Alla skulle bli något stort. En del blev väl det med. Andra små men fina ändå. Men det är det där med tid. Att den går. Och att man på insidan på något sätt ändå består.
KRaMaR FRåN MiG

Kul tur!

Har varit till storstan och tittat på jullovsopera med Liv. Hon tyckte det var lite långsamt så där som man tycker när man är barn och det är mörkt och varmt och klassisk musik och kärlekspar som dansar pas-de-deux och sånt där. Men det är fint att komma iväg med mellansyster i kläm. Att få lite tid på tu man hand. Även om den var långsam ibland. Jag inser att föreställningen vi såg är rena schlagerslaget i genren. Nästan så att man satt och trallade med där i mörkret på lilla sammetsstolen. En alldeles utmärkt start på nya året!

KRaMaR FRåN MiG