Det växer här hemma. Alla barnen växer så det knakar. Inte minst när man har ledigt. Verkar det som. Fast hela hösten har dom växt med. Lilla storasyster började i förskoleklass i höstas. Hon har helt klart gått in i en ny fas i livet. Skolflicka har hon blivit. Fast en lite besviken skolflicka. För att det inte var skola på riktigt. Läsa kan hon. Skriva kan hon. Allt kan hon. Nu börjar ny termin i morgon. Hela lovet har hon varit hemma och vilat upp sig. Håller tummarna för att vårterminen blir mer vad hon önskar. Lillasyster kan allt hon med. I smyg förstås. När ingen ser på. I julklapp fick dom var sitt skrivbord. Med plats för det som behövs till stor och liten. 
Nu har jag varit ledig från butiksarbetet i stort sett sedan dan före dopparedan. Inte så att jag inte tycker om att jobba i butiken. Tvärtom. Jag älskar det. Men det är ändå tio till arton alla veckans dagar. Och mörkt som en säck hela hösten när jag kom hem. Flickorna här hemma har längtat efter mamman sin. Så jag tog mig lite ledigt över jul och nyår. Har varit hemma. Frukost, lunch och middag. Leka. Vila. Pyssla. Tvätta. Städa. Sånt jag har svårt att hinna i vardagen och lite till. Och det ger ju sån energi. Sån är jag. Jag samlar energi när jag är här hemma och pysslar på. Så det blev lite nymålat. Lite nypysslat. Lite ommöblerat. Och hux flux så sätter jag en bulldeg. Tänk va! 
Snön bara öser ner. Hela gatan. Hela trädgåren. Hela huset. Allt är helt insnöat. Pappagubben tar småflickorna på dockteater. Själv har jag shoppat en lampa på Blocket och känner mig utvilad. Tillräckligt för att sätta igång med lite projekt här hemma. Fram med penslar och färg. In med papp. Plocka undan. Upp med stege. Och så måla lite. Både improviserat och efterlängtat. Ut med det mörkt dystra. Och så in med vitt. Inte bara ute. Nu också här inne. 
Om någon undrar varför det är lite glest mellan inläggen beror det på att dagis har jullovsammanslagning. Jag har tagit ledigt och hänger med mina fina ungar istället. Idag har vi hängt här. En av hemstadens stora attraktioner. Fullt av en himla massa andra förstås. Men detta ställe är för alltid förknippat med nostalgi för mig. När jag var ung stod centrifugen, som den gamla fabriksbyggnaden då kallades, tom. Olika teatrar som jag var med i hade sina lager där. Människorna som var med på teatrarna var med och startade denna fantasiska verksamhet. På ett ställe i utställningarna hänger än idag några gamla svartvita foton. På ett av dom är min dåvarande pojkvän med. Då var då och nu är nu. Men mitt in den anonyma massan besökare känns det lite som om man en gång hörde till. Det var så häftigt i den här stan på dåförtiden. Allt var liksom möjligt. Alla höll på med något kreativt. Och alla fick plats. Alla skulle bli något stort. En del blev väl det med. Andra små men fina ändå. Men det är det där med tid. Att den går. Och att man på insidan på något sätt ändå består.
Har varit till storstan och tittat på jullovsopera med Liv. Hon tyckte det var lite långsamt så där som man tycker när man är barn och det är mörkt och varmt och klassisk musik och kärlekspar som dansar pas-de-deux och sånt där. Men det är fint att komma iväg med mellansyster i kläm. Att få lite tid på tu man hand. Även om den var långsam ibland. Jag inser att föreställningen vi såg är rena schlagerslaget i genren. Nästan så att man satt och trallade med där i mörkret på lilla sammetsstolen. En alldeles utmärkt start på nya året! 
Jag är egentligen inte mycket för att fira nya år. Åren de kommer och går. Med glädje och sorg och allt som hör livet till. Men jag skall erkänna att det ändå känns lite skönt att vända blad just i år. Jag lämnar 2010 med sina sorger och bedrövelser bakom mig. Fylld av framtidstro och förtröstan spänner jag ögonen i horisonten och väntar ivrigt på allt det nya jag hoppas skall komma. Men innan dess tänker jag ha en God nyårsafton. Och det önskar jag er som kikar in här med. En god nyårsafton och ett fint 2011 med kärlek och glädje. 
Jag är en sån där som samlar på saker. Såna där viktiga saker samlar jag på. Såna där saker som betyder något eller som haft betydelse tidigare. Såna där saker som håller minnet och livshistorien på plats. På kroken i vår nystädade klädkammare hänger några i lager på lager. Dopklänningen vi alla haft. Min farfars gamla skjortor, den ena fortfarande stärkt och den andra i siden. Dansklänningen jag och min syster sydde när vi dansade norrskenet som flickor. Byxor jag fått av finaste Eva och så några andra vackra plagg jag samlat på mig. Sekretären är min farmors gamla, stolen från min mormor och golvet, det är som det är. Gammalt. Vackert. Obehandlat. 