Jag har varit med om en sån där sak som man inte trodde kunde hända. En hemsk, obehaglig, skrämmande sak. En sån där sak som skakar om. På riktigt. Jag väljer att inse att det skett. Jag tror inte att det får några vidare konsekvenser för mig. Men jag är skakad. Och även lätt störd. 
Då skall vi liksom nästan alla andra iväg. På med mössa, skor och ryggsäck och ut. När man är två år är det inte alltid lätt att förså alla måsten. Sånt som mamma bestämmer. Att man måste ha varma kläder. Stövlar och varma mössan. Varför då? Det här är väl bra?
KRaMaR FRåN MiG
Passande nog. När det är så kallt idag. Så kom det en leverans från Erica Laurell. Varma fina mössor i ekologiska material. Finns att köpa här.
Bröstcancertider med Rosa bandetinsamlingar i ena änden och hetsiga diskussioner om amningens vara eller inte vara på föräldrarforum och bloggar där ute i cyberspacet. Själv har jag stora barn och små barn. För mig har det varit helt naturligt att föda upp de barn jag skapat och burit i min kropp med den bröstmjölk min kropp producerar. Det är praktiskt. Nyttigt. Självklart. Varmt. Kärleksfullt. Och ger faktiskt även visst skydd mot just bröstcancer. Läs amningsbloggen om du vill veta mer om detta. 
Tänk att det lilla flygplanet har sån stor skugga. Sa hon så självklart. Jag lyfte blicken. Och så såg jag något jag inte alls sett tidigare. Så självklart hon sa det. Och tänk vad mycket hon ser. Så mycket mer än jag.
