Pappagubben är där uppe och viker tvätt. Själv är jag nere i köket och låtsas att jag surfar och bloggar och annat. Men egentligen håller jag på och förbereder något i smyg. För imorgon firar vi pappagubbens födelsedag. Det skrivs en hel del om kärleken till barnen i den här bloggen men det finns en till här hemma som jag är rätt kär i och det är min alldeles egen lilla pappagubbe. Utan honom vore inget av allt det det andra möjligt. Så känns det i hjärtat och så hoppas jag att det förblir. Lova att inte skvallra till honom nu. Jag ska se till att han är långt ifrån husets alla datorer tills det är dags att nattinatta. Och imorgon blir det födelsedag. Hurra!
Så är det alldeles om några få minuter bara dan före kvar. Sen är det julafton. Det känns fint. Verkligen mysigt. För ovanlighetens skull är allt redan klart. Granar finns det tre av. En ute. En i flickornas rum och en som står på trappan och vill in. Skinkan är kokt. Paketen inslagna. Lugnt och skönt i huset. Vi brukar alltid göra allt sista kvällen. I sista minuten och rätt hysteriskt. Men imorgon ska jag inte vara hemma så vi har passat på att ligga en dag före vår vanliga rutin. Granarna hämtades av pappa och småflickorna ute i snötäckt skog. Pappagubben har berättat hur lilla storasyster högg och bar granen till bilen. Kånkade in den i huset och klädde den med hjälp av storebror och lillasyster. Och se så fin den blev! När trötta mammagumman kom hem möttes hon av en näpen syn. I rummet där den står så snarkar två små flickor. Julstjärnan hänger i fönstret. Till och med julstrumporna hänger på plats. Hjärtat smälter så fint är det. Och sånt ger ju kraft. Så morgondagen som är dan före dan den kommer gå som en dans det är jag säker på. Så är det snart jul och det ska bli fint. Snön ligger ju alldeles tung på taken och mammagumman är fortfarande vaken.
