Vanliga veckan...

Det är inget att skämmas för, alla har den. Men vanu då då? Är det samma inlägg nu igen? Nej det är det faktiskt inte. För nu snackar vi Odd Molly-kofta. Nu finns den även i min garderob. Lite crazy var jag i alla fall som köpte den oranga varianten med cerise rosettsnörning istället för den blå. Men det är ju så att jag ska på en alldeles speciell tillställning på fredag och då tänkte jag att denna kofta kunde vara ett passande attribut. Och det är inte Formexmässan jag snackar om i alla fall...

Hellre än bra är också bra...

Alla gör det! Inget att skämmas för. Hela Sverige gör just nu pepparkakshus. Så gör vi även i det mammagummiska residenset. Mammagumman och lilla storasyster pysslar så det står härliga till två kvällar på raken. Det kavlas. Deg äts. Det gräddas. Trasiga pepparkakor äts. Det limmas med socker. Kristyr blandas. Och äts. Och "viola" - ett pepparkakshus! Och så rasar halva taket in så vi får vända på huset och inte minst äta upp det rasade taket. Fönster och dörrar är visst lite för små för att vi ska få in några värmeljus. Vi får hålla tillgodo med yttre belysning. Men nu pryder det sin plats på pianot. Årets upplaga modell spökhus från norr!

Några nyanser av rosa

Kors i taket! Jag har sytt! Till butiken förståss men i alla fall. Föll pladask för den lilla knasiga räven med luva i design av Lotta Kühlhorn. Fick kombineras ihop med Tampellahjärtan för att räcka till på längden. Täcker för en massa rufs som står under bordet ägnat espressomaskinen i mina drömmar. Symaskinen var mer än lovligt sur så den får åka på service eller SPA. Annars har vi fått in rosa i olika varianter. Bettinas ljuvliga tovade ljusslingor, gräddbakelsekjolar och så smycken av sötvattenpärlor från Solius. Jag hinner inte få ut allt i webshopen just nu. Men om du är intresserad av att köpa något jag bloggar om är det bara att maila kontakt@kokobello.se.

Allt gott!

Andra advent

Så här många ungar har jag. Var sin ljusstake har dom fått. Lisa Larsson har designat och morfar har presentat. Fyra ungar har jag. Jag tänker ofta att jag lätt skulle kunna ha fyra till. Dom är mig så kära. Dom är det bästa jag gjort. Alla fyra var för sig. Så lätt att jag skulle kunna ha fyra till. Tänk att få bära och föda. Det är en ynnest. Varje barn är en gåva. Det är så jag ser det. Men ibland. När man ska iväg eller är hemma. Mjölk ska handlas. Kylen skall fyllas. Maten skall lagas. Toaletterna ska städas. Alla fyra vill olika saker och allt ska hinnas med då kan det kännas som om det är svårt att hinna med. Att hinna se. Hinna bekräfta. Hinna med att se dom växa upp. Hinna med att följa. Då kan det kännas som om bägaren är fylld till bredden och lite till. Sen blir det adventstid och ljusstakarna kommer fram. Och då plötsligt ser jag det framför mig helt konkret. Fyra ungar har jag. Fyra ungar har jag burit och fött. Fyra helt olika individer. Lika olika som ljusstakarna. Fyra är dom. Och dom fyller mitt hjärta till bredden. Kärlek önskar jag alla i adventstid!

Ingen hästdroska med Johnny Depp kom farande igenom dimman fast man skulle kunna trott det. Istället kom det kallväder. Så vackert. Vilken skillnad. Det som tidigare var grått och blött och lite skitigt ser nu pånyttfött i sin nya isiga klädnad. Varma kläderna är på tvätt efter lervandring med två små flickor genom ljustunnlarna ute i ytterjärna. Den bästa ljusfesten på flera år. Riktigt magsiskt. Det tyckte Malva med och slängde sig i leran och ville bli buren. Så uppjagad blev hon av allt som brann och mörkret och sången och allt annat. Liv stöpte ljus och kransar till alla dörrar inhandlades. Annars går livet just nu sin gilla gång som butiksinnehavare. Och många är det som har vägarna förbi vår finafina butik. Fint och spännande är det. Glädje som bubblar. Gott!

Ljus i advent

Vår gata på förmiddagen. Tidlöst på något sätt. Inga bilar. Dimma. Soldis. Vilsamt. Som en söndag i advent bör vara. Alldeles strax tar vi en tur ut i mörkret och ljuset i Ytterjärna. En fin söndagskväll önskar jag till er alla!

Ett stort tack vid dagens slut!

En sån fantastisk kväll. Efter en otroligt rolig dag. Tacksamhet känner jag. Tack till min underbara familj. Pappagubben och alla barnen. Mina fina syskon och mina föräldrar. Tack för att ni gör allt detta möjligt på alla möjliga sätt och vis. Tack snälla fin Lollo. Lilla Tobias och stora Fanny. Tack alla fina bärsjalskompisar och tack alla andra vänner som säger så snälla saker, hejjar på eller bara finns till. I detta och i andra delar av livet. Tack alla roliga bloggmänniskor som inspirerar och ger styrka. Tack alla ni som kom idag och alla ni som kom en annan dag eller kommer att komma en helt annan dag till min lilla butik. Min lilla ögonsten. Faktiskt ett av mina livs drömmar. I många många år har jag drömt om att ha en liten butik som denna och nu är den här. Tack livet. Och ett litet tack till mig själv för att jag hållit fast vid min dröm alla dessa år. Och för att för att jag nu bestämt mig för att förverkliga den. Tack för alla fina blommor och lyckönsningar. Jag tar allt till mitt hjärta. Mitt hjärta som just nu svämmar över av tacksamhet och kärlek. Tack alla underbara människor. Ni är helt enkelt bäst! Tack!

Today is the day..... änteligen

Idag är det äntligen dags att få öppna lilla butiken på riktigt. Kassaapparaten kom, alldeles försenad, i går eftermiddag. Men nu är det på plats och allt annat med. Idag blir det kalas. Vi kommer att bjuda på något att äta och något att dricka och något för barnen att göra och så lite finfina erbjudanden på utvalda varor och kanske något annat skoj. Välkomna att mingla loss hos KoKoBello på Nygatan 12 i Södertälje!