Men så där. Då är Robin nästan halt klar. Tyvärr laddade kamerabatteriet ur precis innan mörkret föll så fler bilder kommer en annan dag. Men basker virkad med halvstolpar blev det. Hängslebrallor, farfarskjorta och benkläder. Navel på gång. Sen färdig! Robin finns till salu i KoKoBello.
Då alla har flunsan och saker går sönder. Taklampa och diskmaskin och lite annat med. Det är bara att bita ihop och fixa. Det bästa av allt var i alla fall att det gick att köpa en ny kupa till lampan i köket. Vi förlorade lite och fick lite tillbaka. Livet går vidare. 
Det var väldigt vad det snöar där ute idag. Stora stora. Vackra. Tysta snöflingor, som riktigt dalar ner mot marken. Och så är orken tillbaka. Gör en himla massa saker. Med stor glädje. Men kan man annat än bli glad av en anklampa?
Hemma ligger det två hostiga snoriga små skorpor. Själv är jag faktiskt lite trött efter två nätter med ett febrigt barn på vardera armen. Men jag vet att vi är många som har det så just nu. Många snoriga, snuviga, hostiga små barn. Och trötta smårisiga föräldrar. Jag har en lång lista på saker att göra men det går lite trögt. Men jag antar att det får vara så just nu. Delar med mig av en inspirationskatalog för Katvig att bläddra lite förstrött i. Ackompanjerad av hosta. I vintersolens sken. Dekorerad med lite snytpapper. Klicka på bilden så börjar det!
Jag önskar alla en fin alla hjärtans dag full av kärlek och mesta möjliga glädje!
KRaMaR FRåN MiG
Min syster har ett helt fantastiskt magnoliaträd på sydsidan av sitt hus. Förra helgen tog jag en stor kvist och satte i vatten. Idag efter några dagar av intensivt snöande och virussjuka i familjen så öppnade sig den ena knoppen så där lite fint som bara en magnoliaknopp kan göra. Ser fram emot fortsättningen. 
Snöstorm ute nu igen. Jag gillar vintern. Så det är inte det. Men solen och slasket hade lurat mig att börja längta lite efter mer. Mer värme. Mer sol. Mer slask. Och gärna torra trottoarer med. Men nu snöar det på tvärsen igen. Trottoaren är igensnöad igen. Fast den är nyskottad. På vårt bord står vårlökar i kruka som en besvärjelse mot snö och kyla. Våren är snart här! Den är det! Jag lovar.... eller hoppas i alla fall!
Tog med mig tre barn av fyra och for i väg på Vårsalongen på Liljewalchs. Fascinerande med dessa mängder konst. Tänk att det finns så många konsnärer där ute. Som funderar. Får snillbeblixtar. Jobbar på årsvis eller hastar ihop något i ett rus av plötslig inspiration. Där fanns något för alla. För mammagumman och tre av fyra barn tex. Bilden är av Morgan Stenman och den gillade vi alla. 
Kikar in och önskar en skön helg. Passar också på att tipsa om finaste matinéföreställning av Snövit på Oktoberteatern i Södertälje. En riktig liten pärla för lågstadiebarn och uppåt!
Dockmakning pågår. Blev inspirerad till denna efter besök av några riktigt fina sjalbarn för någon vecka sen. Har försökt hålla bilden av 9 månadersfjunet i huvudet. Tycker jag fått till det rätt bra. Nu börjar det bli dags för kläder till denna mjuka lilla tjockis.
Bästa Majsan. Bästa pappagubben. Och bästa silkesmössan. Bilden är inte helt ny eftersom bebisen på bilden nu är världens bästa och busigaste lilla Malva på 2½ år. Men jag letade efter en bild på bästa mössan och tyckte nog detta var bästa bilden. Bästa silkesmössan säljer vi i butiken. Och det är så kul! För jag får skicka den till alla möjliga länder ute i världen. Bästa mössan från bästa Solius! På väg i paket från mig till en massa andra bästa små bebisar!
Har pysslat om butiken lite för att få plats med alla sköna vårnyheter från Imps&Elfs, Ej sikke lej, Katvig, Heart of Lovikka , Kavats ekologiska och mycket mer!
Så är det idag den dagen då min far gick bort. Den som har följt bloggen sen den startade har också följt mig genom hopp och sorg på vägen från diagnos till sista söndagen i januari 2010 då han så plötsligt fick vandra vidare. 
Jag har alltid älskat skatter. Helst gömda och nästan glömda. Lite hemliga sådär. När jag var liten fick de gärna dofta puder och chanel no 5 och ha ett blommönstrat tyg från 40-talet eller något sånt. Eller vara en låda med kortlek med tillhörande bridgemarker. Eller en garderob med doft av solvarm gammaldags plywood. Nu älskar jag alla offentligt publicerade skatter som ligger där ute i cyberspace och väntar. Vissa hittar jag till en gång, kanske två. Andra överger jag snabbt. En del saknar jag. Andra hittar jag tillbaka till. Om och om igen. Som den här tex. Som gör att jag kan sitta här och drömma mig bort till NYC. Ögongodis. Skön filt. Och snyggt golv.
Favorit nr två från mässan var något som inte kommer synas i min butik annat än eventuellt på mina egna fötter. Sköna Beak boots liknar mina loppisfyndnäbbisar som jag målade svarta någon gång på 1980-talet. Kreativiteten är alla skön konsts moder? Eller hur var det nu? Eller nöden har ingen lag. Mina gamla stövlar finns inte mer och Beakbootsen är tillverkade enligt konstens alla regler. I naturgarvat läder förstås. Kostar kanske lite mer men är också helt ljuvliga! 
Var på inköpsmässa i helgen. Ville insupa lite nytt och lite kärlek så jag började vimsa runt på okända marker. Och ramlade över några riktiga guldkorn. Först ut ur russinkakan är Heart of Lovikka som fick hjärtat att slå några extraslag och göra små söta volter i lyckligt kärleksrus. Det var meningen att jag skulle få med mig ett provex. Men missade det tyvärr. Lägger bilderna här att kika på när det känns som om hjärtat surar ihop där inne. Ett riktigt lyckopiller. Ull. Pastell. Hantverk. Allt det bästa! 
Det är lite typiskt för hur det är. Men så blev det. Jag deltar denna vecka i en utmaning. Men jag hann inte med. Men med ålderns rätt har jag bestämt mig för att inte skämmas för vem jag är eller hur det blir. Inte heller be om ursäkt. Utan stolt stå för detta. Jag hann helt enkelt inte. Äldsta sonen med begåvning söker designhögskolor. Själv fick jag magsjuka och så gick hela veckan i ett huj. Men flickorna och jag och pappagubben ritade lite tillsammans om fredagen när jag tagit några timmar ledigt från butiken. Och det är lite typiskt för hur det är. Inte mycket tid för mig själv. Mest tillsammans. Nåja. Jag ger inte upp. Jag är med. Och utmaningen påminde mig ju i alla fall om att ta mig den lilla tiden att rita tillsammans. Så kanske kom jag ihåg lite i alla fall..... 
Malva önskade sig föstås en prinsessdocka i julklapp. Så så fick det bli. Jag hade storslagna planer om en hel garderob med kläder till. Men tiden rann iväg. Kvällen innan julafton letade jag i lådorna och hittade lite överblivet glittertyg. En vackert band och en knapp från min fina knappsamling. Tjusigt ska det vara. Handsömnad fick det blir eftersom maskinen står i butiken. Snabbt och glittrigt. Malva blev nöjd. Då är allt frid och fröjd. 
Så var vardagen igång. Veckan har verkligen bara sprungit iväg. Skolan är lite roligare för lilla storasyster. Lillasyster vill inte gå till dagis varje dag. Men gör det glatt ändå. Ungdomarna luffsar på. Själv har jag haft fullt upp i butiken. Med inköp. Hitta nya roliga, spännande, vackra, kreativa, hållbara ting som passar i helheten. Pussel är viktigt. Och ni har kanske förstått att jag tycker mycket om väskor. Så pussel i fina väskor är en perfekt kombination. Detta är runt som jorden. Dubbelsidigt dessutom. Så ganska svårt. Men vi fixade det. I alla fall hälften än så länge.
Det växer här hemma. Alla barnen växer så det knakar. Inte minst när man har ledigt. Verkar det som. Fast hela hösten har dom växt med. Lilla storasyster började i förskoleklass i höstas. Hon har helt klart gått in i en ny fas i livet. Skolflicka har hon blivit. Fast en lite besviken skolflicka. För att det inte var skola på riktigt. Läsa kan hon. Skriva kan hon. Allt kan hon. Nu börjar ny termin i morgon. Hela lovet har hon varit hemma och vilat upp sig. Håller tummarna för att vårterminen blir mer vad hon önskar. Lillasyster kan allt hon med. I smyg förstås. När ingen ser på. I julklapp fick dom var sitt skrivbord. Med plats för det som behövs till stor och liten. 
Nu har jag varit ledig från butiksarbetet i stort sett sedan dan före dopparedan. Inte så att jag inte tycker om att jobba i butiken. Tvärtom. Jag älskar det. Men det är ändå tio till arton alla veckans dagar. Och mörkt som en säck hela hösten när jag kom hem. Flickorna här hemma har längtat efter mamman sin. Så jag tog mig lite ledigt över jul och nyår. Har varit hemma. Frukost, lunch och middag. Leka. Vila. Pyssla. Tvätta. Städa. Sånt jag har svårt att hinna i vardagen och lite till. Och det ger ju sån energi. Sån är jag. Jag samlar energi när jag är här hemma och pysslar på. Så det blev lite nymålat. Lite nypysslat. Lite ommöblerat. Och hux flux så sätter jag en bulldeg. Tänk va! 
Snön bara öser ner. Hela gatan. Hela trädgåren. Hela huset. Allt är helt insnöat. Pappagubben tar småflickorna på dockteater. Själv har jag shoppat en lampa på Blocket och känner mig utvilad. Tillräckligt för att sätta igång med lite projekt här hemma. Fram med penslar och färg. In med papp. Plocka undan. Upp med stege. Och så måla lite. Både improviserat och efterlängtat. Ut med det mörkt dystra. Och så in med vitt. Inte bara ute. Nu också här inne. 
Om någon undrar varför det är lite glest mellan inläggen beror det på att dagis har jullovsammanslagning. Jag har tagit ledigt och hänger med mina fina ungar istället. Idag har vi hängt här. En av hemstadens stora attraktioner. Fullt av en himla massa andra förstås. Men detta ställe är för alltid förknippat med nostalgi för mig. När jag var ung stod centrifugen, som den gamla fabriksbyggnaden då kallades, tom. Olika teatrar som jag var med i hade sina lager där. Människorna som var med på teatrarna var med och startade denna fantasiska verksamhet. På ett ställe i utställningarna hänger än idag några gamla svartvita foton. På ett av dom är min dåvarande pojkvän med. Då var då och nu är nu. Men mitt in den anonyma massan besökare känns det lite som om man en gång hörde till. Det var så häftigt i den här stan på dåförtiden. Allt var liksom möjligt. Alla höll på med något kreativt. Och alla fick plats. Alla skulle bli något stort. En del blev väl det med. Andra små men fina ändå. Men det är det där med tid. Att den går. Och att man på insidan på något sätt ändå består.
Har varit till storstan och tittat på jullovsopera med Liv. Hon tyckte det var lite långsamt så där som man tycker när man är barn och det är mörkt och varmt och klassisk musik och kärlekspar som dansar pas-de-deux och sånt där. Men det är fint att komma iväg med mellansyster i kläm. Att få lite tid på tu man hand. Även om den var långsam ibland. Jag inser att föreställningen vi såg är rena schlagerslaget i genren. Nästan så att man satt och trallade med där i mörkret på lilla sammetsstolen. En alldeles utmärkt start på nya året! 
