Jag letade mig igenom hela cyberspace och halva stockholms södra förorter för att hitta en jåsa springcykel till Malvas födelsedag. Och hon bara älskar den. Cyklar nästan lika vilt som Lotta på Bråkmakargatan fast hon bara är tre vår lilla vilding. Vattkoppor hade hon visst också när fotot togs. 
En av mitt livs stora hemliga kärlekar fyller år idag. 80 år blir han. Googlar man runt går det att läsa att det inte är något han ser fram emot. En grinig gubbe som går runt och gnäller är vad han säger att han är. En fin gammal gubbe som hängt med hela mitt liv. När jag var liten var han överallt. På TV och film. På radio och raspiga LP-skivor med historisk humor. Sen gjorde han en del djupsinnigare saker. Och sen så hade jag faktiskt turen att få jobba med honom en gång när jag var lite äldre men fortfarande ung. Jag tror aldrig jag berättade om mina känslor. Men Hasse var en så fin och känslig man som verkligen såg rakt igenom och brydde sig och frågade hur det var och sånt där som bra vuxna skall göra. Fast lite grinig var han redan då kan jag berätta. Fast på ett bra sätt. Sen gick livet vidare. Jag fick egna barn. Dom växte upp och lyssnade på Hasses sköna humor på CD. Såg alla filmerna och skrattade och grät med Idoiten. På nåt sätt påminner du mig om min pappa som inte finns mer kära Hasse. Jag ville bara säga det och önska dig en alldeles lagom födelsedag! Jag hoppas att du hinner sätta dig ner ett litet tag och lyssna i vinden. För då kommer du höra ett fyrfaldigt Hurra från en numera medelålders mammagumma som fortfarande är lite så där lagom hemligt kär i dig! Fast så värst hemligt är det väl inte längre då. Men i alla fall....
Tog med man och barn ut i skogen med ryggsäck, ett sittunderlag och en liten matsäck. Regn och sol. Lagom med kläder, ett vindskydd och en eldstad att grilla korven på. Det är allt som behövs. På vägen hem stannade vi vid en sjö och dom som vågade tog sig ett dopp. Sånt är fint!
Imorgon blir det lite tjo och tjim i vår sommarbutik på Torekällbergets friluftsmuseum i Södertälje men sen en välförtjänt vilsam helg. Önskar mina vänner en kärleksfull midsommarhelg.
Måndag morgon och sommaren som regnar bort så det står spön i backen och allt sånt där. Vi gick på bio med våra små och såg en film som har som sensmoral att det gäller att finna inre frid i det man har. Det är allt som behövs för att känna att livet är precis så gott som man gör det. Ha en underbar vecka alla fina.
Jag syr mina små dockor. Det är en bisyssla och något jag gör när jag har tid och andan faller på. Tänker inte så jättemycket på det. Jag säljer dom i butiken och syr några nya till och så rullar det på. Idag när jag skulle lägga ut dessa små till försäljning i webshopen blev jag faktiskt alldeles häpen över hur många det hunnit bli. Att jag sytt så många och sålt så många. Vad kul att så många av mina små funnit nya hem. Nya vänner och nya liv. Lite stolt och mycket glad blev jag över det! 
Den risigaste rosen i rabatten förvandlas magiskt till den vackraste när blommorna plötsligt slår ut. Kanske var det det som gjorde att jag plötsligt fick kraft att dra fram yogamattan och lite försiktigt göra hela serien. Eller så var det nåt annat. Oavsett orsak så var det välbehövligt. Fint sällskap hade jag med.
Så firar vi födelsedag här idag igen. Liv fyller sju år varmaste dagen. Bakat många sorters kakor. Och ätit lika många. Haft kalas och ätit favoritmiddag. Nu är det filmmys. Sen blir det nattinatti. En toppendag till ända!
Just nu är det avslutningstider. Tack och hej! Ha en skön sommar! Ha det så fint! Vi ses i höst! Eller någon annan gång. Eller så. I går kväll hade Liv och kusin Ebba avslutning för vårens barndans hos bästa Kulturskolan i Södertälje. Trollskog och Teddybjörnen Fredriksson och en liten tår av stolthet som glittrar i föräldrarnas ögonvrår. Och så stora barn och vuxna på scenen med. Men de små de är bara för bedårande. Inte världens bästa bilder, men våra små knyten på den där stora scenen. Och det såg ut som om dom gick åt rätt håll nästan jämt. Eller då och då i alla fall. 
Måste bara tipsa om en toppenblogg som jag läser nästan varje dag. Inte för att jag är i behov av doula och troligtvis inte heller kommer att föda några fler barn. Men Cecilia skriver så fint om att föda att jag läser ändå. Mycket fin är den! 
