Till en jag känner...

Varsågod. Lite blomster till en vän i cyberrymden. En ny favorit men faktiskt även gammal. En jag inte känner. Men känner lite ändå. Och känner mycket med. Jag känner så med dig och önskar dig kraft att ta det där steget. Frågan är ju förstås när och hur. Men sånt är överkomligt. Jag lovar. Det du gör är jättejättefint. Men man måste också våga gå sin egen väg. Annars går det inte vägen. Man måste våga tänka. Att jag är jag och jag kan. För det kan du. Har du besökt den här? Om inte gör det. Och låt dig inspireras!

KRaMaR FRåN MiG

Favorit i repris

Då är yogan igång igen. Härligt. Bilden har jag lånat från internet. Det har jag gjort förut. Favorit i repris. Alltså.

KRaMaR FRåN MiG

Idag för 10 år sedan

Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Ni som känner mig ni vet. Orden kommer inte på plats. Annat än att vi mår bra. Vi som blev kvar. Vi har det gott. Dina pojkar är stora nu. De tar sig fram. Vi har det bra. Det har vi.

KRaMaR FRåN MiG

Att vara liten och rädd

Jag var tvungen att ta hand om en av min barndoms stora demoner idag. Min hemska tandläkarskräck. När jag var liten så var barnet längst ner i hierarkin i samhället. Man skulle vara lydig, tyst, snäll och osynlig. Förmåga att anpassa sig, trycka undan tankar och känslor, att osynliggöra sig själv och sina inre behov var egenskaper som uppmuntrades hos en liten flicka. Det lärde jag mig av vuxenvärlden utanför min familj. Hemma var jag nog lite hit och dit men det gick inte för sig ute i den stora världen.

Speciellt inte hos den tandläkare jag gick till. Långa korridoren som luktade skräck. En stor matrona till tandläkare som med hårda nypor tog tag i uppgiften att borra mina små tänder sönder och samman för att sedan fylla dom till bredden med giftigt amalgam. Jag var så rädd. Jag kissade på mig. Det gjorde ont. Ingen tröstade. Men jag förstod med all önskvärd tydlighet att det var fel av mig att göra och känna så.

Nu hade jag oturen att tugga sönder resterna av en av dessa urborrade kratrar till tänder. Så jag fick snällt ta rädslan i hand och gå och laga den. Och vilken skillnad. Nu går vi i och för sig till en noga utvald. Väldigt bra. Och god tandläkare. Men i alla fall. När jag låg där med sug och sudd och klämma och borr och allt i munnen kände jag igen känslan. Paniken jag kände när jag var liten. Men den här gången tog jag mig själv i handen. Gav det lilla barnet en tröstande klapp på kinden. Andades lugnt och fint. Och fick hela trasiga tanden och även själen lite lagad. Jag ger mig själv ett stort bokmärke som belöning. Jag samlade egentligen på bebisar men det går bra ändå.

KRaMaR FRåN MiG

Maka maka liten mammagummandocka

Dåså!

Man tager vad man haver. En liten kvadrat hudtrikå. En ca dubbelt så stor bit till exempel velour till overall. En liten snutt mattvarp att knyta av huvud, händer och fötter med samt ull till fyllning av huvud, hand- och fotbollar. Eftersom jag också syr stora dockor har jag det lite förspänt för jag råkar ju ha docktrikå, kardad ull och ekologisk velour liggande i gömmorna. Men det går lika bra med avlagda gamla kläder och lite garnrester. Det viktigaste är att ha tillräckligt hållbar tråd att knyta med. Därför använder jag mattvarp.

1. Vik ner ett veck av hudtrikån. Lägg i en boll ull och knyt av runt halsen.

2. Lägg ullbollar i hudtrikåbitens alla fyra hörn. Knyt av fyra bollar. Två händer i samma ände som huvudet är. Och två fötter i andra änden.

3. Lägg overalltyget räta mot räta och sy ihop längs två motsatta kanter - overallens sidsömmar. Vänd så att rätsidan kommer utåt.

4. Stoppa i hudtrikåbiten i velouroverallbiten så att huvud och händer sticker ut uppe och fötterna nertill. Nåla ihop nerekant, låt fotbollarna sticka ut i hörnen. Nåla ihop överkant och låt huvudet sticka upp på mitten och handbollarna längst ut i hörnen. Sy ihop för hand.

5. Sy på ett litet rufsigt hår. Sy ögon och eventuell mun på dockan. Knyt en liten restbit av velour i annan färg runt halsen. Eller sticka eller virka en vacker halsduk om du känner för det.

Jag återkommer med bilder varefter min egen docka tar form. Ställ gärna frågor!

KRaMaR FRåN MiG

Samlingar

Den här tiden på året är liksom inte den lättaste. Det har sina orsaker. Det gör att jag liksom går och samlar ihop mig. Samlar på mig. Vegeterar. Lite för mig själv. Som en mussla tror jag att jag är. Men vad vet jag. Jag ser mig ju bara från insidan. Men så tog vi oss en tur. Till en helt underbar loppmarkand någon mil härifrån där vi bor. Varmt och gott och glatt. Var det där. Fina fina människor. Godaste ekologiska fikat. Och så gjorde jag värsta fyndet. Alla dessa vackra knappar för fyrtio riksdaler. Värt hela resan!
KRaMaR FRåN MiG

Stolt och tacksam mor!

Jag har ju turen att ha fått de fyra finaste. De dyraste. Och mig käraste barnen. Det bara är så. Dom kunde inte vara bättre på nåt sätt. Humör har dom alla. Och humor av olika slag. Och vackra är dom. Och konstnärliga. Och goda. Och snälla och fina. Och faktiskt även hjälpsamma ibland. Butikens annonser gör min äldsta son. Jag är lyckligt lottad jag. Och stolt. Och tacksam!

KRaMaR FRåN MiG

Foträtt

Äntligen en höstnyhet - en riktig KoKoBello-klassiker!

Bellios svensktillverkade ekologiska tofflor helt utan krom och farliga färgämnen. Tofflorna sys för hand i Docksta Skofabrik utanför Örnsköldsvik. Lädret garvas ekologiskt och vegetabiliskt på Tärnsjö Garveri i Uppland och färgas enbart med färger utan farliga substanser. En helt perfekt dagistoffla där lädret bara blir vackrare ju mer tofflorna används!

KRaMaR FRåN MiG

Men dåså

Då är jag igång igen. Makar dockor medan regnet öser ner utanför fönstret. Denna gång blir det en lite mer arbetad overalldocka. Utan luva och med hår. Är det tänkt.

KRaMaR FRåN MiG

Tillbaka till nutiden

Hemma igen. Kan aldrig hålla mig från att ta med mig vackra ting hem när jag är ute och reser. Fatet är i gotländsk lera. Stenarna från Fårö.

KRaMaR FRåN MiG

Har man bara semester en gång om året

Då i hunnan kan man lika bra passa på att göra något helt underbart av den. Som att åka till en stenstrand tillsammans med såna man gillar och leta efter vackra fossiler.

KRaMaR FRåN MiG

Den bästa av somrar

Sommaren som gått kunde inte ha varit bättre. Vi har varit hemma hela sommaren eftersom jag har jobbat i butiken de flesta dagar. Det har varit vackert väder. Vi bor fint. Vi har det bra tillsammans. Sällan har jag känt mig så utvilad och förväntansfull inför hösten som kommer.

KRaMaR FRåN MiG

En ängel

En för mig väldigt viktig person ska få ett paket. Vad som är i är förstås en hemlighet. Men på utsidan sitter en tovad ängel. Inga vingar har den. Men det behövs inte. Inte alla änglar har vingar. De känns igen ändå.

KRaMaR FRåN MiG

Höstkänningar

Har skaffat mig ett så himla snyggt block. Nu skriver jag listor. Listor på sånt som skall fixas. Det känns som om hösten är på väg. I natt och i dag har det regnat i massor. Nu tittar solen fram igen. Kanske det kan bli några varma sköna veckor till. Det känns som om det skulle kunna behövas. Lite värme till.

KRaMaR FRåN MiG

Projektplan

Somrarna brukar ägnas olika heminredningsprojekt. Förutom underhållet av vårt gamla hus som kräver sitt så målar vi om lite. Tapetserar. Byter rum och möblerar om. Men tiden räcker inte alltid till. Förra sommarens sovrumsprojekt blev stillastående hela hösten, vintern, våren och sommaren till nu. Nu är snart sista listen spikad. Innan dess åkte pappagubben på utflykt till en ö och hämtade en köksoffa som blev sänggavel. Krönet kommer från en gammal trasig pigtittare. Lite litet kanske med det får duga fint som det är.

KRaMaR FRåN MiG

Nöjd nöjd nöjd

Min man fullkomligt älskar Jan Lööf. Skrotnisse, Morfar som är sjörövare och allt sånt. Dröm om hans förvåning när vi hittade detta skylfönster på Bastugatan på Södermalm. Som vi förstod det var det ett fik. Kanske en ateljé. Det som är säkert är att alla fönster runt hela gathörnet var fulla med motiv från Jan Lööfs fantastiska värld. Gissa om han blev nöjd. Sen åkte vi till Äppelfabriken och fikade och det var fint det med.

KRaMaR FRåN MiG